Det är lustigt det där med associationer. Blåklint - blommor - korgblommiga - vänta nu, är inte tagetes korgblommiga? - jag borde vektorisera den där tagetesen jag screentryckte tidigare i våras, den blev ju så snygg - å en prästkrage - nej, vad svårt det blev, jag gör en röd rudbeckia istället - fast den är ju inte sådär tät i kronbladen - skitdessamma, nu gör jag en blomma - cikoria kanske - gerbera? - äh, en såndär vahettere, såndär orange som ser ut som en prästkrage - oj, cirkeln var ju ganska snygg, jag ritar in fantasiblomman i en cirkel, då blir det så tydligt att det är en symbolisk blomma - färg? - färg! - rosa och grönt, det blir bra - en bakgrund också - smaragdgrön såklart, det är ju årets färg - jägarns, det blev ju inte så pjåkigt, lite jugend över det hela - äh, jag kör på, jugend är snyggt - hoppla! det blev ett jugendinspirerat ornamentalt mönster! :D
Jag är väldigt förtjust i blåklintar! Det är vår landskapsblomma, och varje gång jag ser en åker nerlusad med blått så drar sig mungiporna uppåt i ett brett leende. För mig utgör det själva sinnebilden av den vackra öschöttska sommarslätten. Min förtjusning är så stor att jag samlar på den fantastiskt fina servisen Hackefors Blåklint (med det inofficiella målet att inneha världsherraväldet avseende dessa vackra porslinspjäser). 1929 startade porslinsfabriken här i stan, i vad som då var snudd ute på vischan men numera utgör stadsdelen Hackefors. Servisen med blåklintarna salufördes endast i Gamla Linköping. Jag har genom åren lyckat samla på mig mer än 120 delar, mest kaffe- och mockakoppar, men också en och annan vas och skål. Har du några Blåklint som samlar damm längst inne i köksskåpet (eller ännu värre – nerstoppade i en kartong i källaren) så hör av dig, jag köper dem gärna!
Just nu ser slätten ut som en stor brun kletåker. Kallt och jäkligt är det också, inte alls inspirerande. Eller så tar man fasta på hur åkern känns just nu, och skapar utifrån det. Häpp! Där vände vi på pannkakan! Veckans utmaning både för mig själv och er andra blir alltså att skapa något med utgångspunkt från en blöt våråker. Jag brukar ofta börja min kreativa process med att associera ord. Först ut är substantiven, sedan fylls det på med adjektiv, verb och adverb. Det kan bli ett helt spindelnät med ord och pilar i anteckningsboken. Sedan börjar ofta en inre bild utkristallisera sig, naturligtvis beroende på vad det är jag har tänkt göra. Ibland skissar jag lite snabbt och helt obegripligt (för alla utom mig själv), andra gånger går jag direkt ner i pysselrummet och väljer material. Nu tänkte jag ta tag i nästa kollektion mössor. Det övergripande temat blir Östgötavår, och minst en mössa med inspiration hämtad från åkern! I veckan har vi haft besök i trädgården av både rådjuren och haren, och ett par tulpanblad har tittat upp, så vi får helt enkelt se var den kreativa resan bär hän. Bilder: Min goda vän Jenny har tagit kort på åkern i trakterna kring Vreta Kloster, och jag har illustrerat ordassociationer.
Häromdagen försökte jag mig på att göra ett broderi-mönster med blåklint men det gick väl sisådär. Hur jag än försökte så känns den mest som en dålig rip-off av Folkpartiets logga. Jag vill poängtera att det absolut inte är nåt fel på folkpartiloggan, den är vrålsnygg tycker jag (färgerna, den extrema stiliseringen och den perfekta symmetrin tilltalar mig). Men att den liksom utgör min sinnebild för en blåklint känns lite b. Därmed så kan man säga att partiet verkligen har lyckats med sitt varumärkes-byggande. Alla partier utom moderaterna har en blomma i sin logga (hade de haft det så hade jag förärat dem med en länk, men nu struntar jag i det). Efter att ha studerat blom-loggorna noga ur ett estetiskt perspektiv så måste jag tyvärr göra tummen ner för S-rosen och V-nejlikan. Inte snygga! SD-blåsippan, MP-maskrosen och C-klövern duger, men den som får håret på armarna att resa sig är otippat KDs vitsippa! Fina och väl avstämda färger, penselmålad look och att blomman lutar lite skapar liv, rörelse och spänning i bilden. Bild: KDs logotype. Bilder: 1) Yours truly och 2) Folkpartiets logotype för web. Lika som bär?
Slöjd och fika utgör själva essensen av att vara människa! De är så intimt sammanbundna att ler och långhalm är snudd på löjligt i jämförelse. Libris Förlag har skrivit en fantastiskt fin bok på temat, som heter Kärlek, nål och tråd, läs den! Någonstans läste jag att ”man ska bjuda kroppen på något gott så att själen har lust att bo i den”. Så därför delar jag idag med mig av ett egenutvecklat muffins-recept, som är glutenfritt (men innehåller mandel). 450 g mandelmassa
4 ägg 2 dl potatismjöl 2 1/2 tsk bakpulver 100 g mandelspån 50 g syltade apelsinskal 1/2 dl flytande smör Riv mandelmassan fint i matberedaren. Byt till knivbladen och tillsätt äggen. Kör ihop till en slät och fluffig smet. Sikta ner potatismjölet och bakpulvret. Kör ihop till en slät smet. Rör ner smör, mandelspån och apelsinskal. Klicka ut smeten i 24 muffinsformar i två muffinsplåtar. Grädda i 200 grader i 12 minuter. |